En vanlig dag..

-Pappa, vakna!!! Vakna!!
Jag slog upp ögonen och undrade vad som stod på.. Den lilla låg där och sprattlade och jollrade sina ljud av glädje för att hon vaknat..
Hmmm.. kolsvart ute!! Tröttheten var så där otäckt påtaglig och jag tänkte.. Näää.. jag orkar verkligen inte..
Så, jag tog den där lilla skitungen och la bredvid mig, vi låg sked, liksom.. Drog täcket över oss och vaggade, smekte hennes kind och vyssjade.. Först blev hon vansinnig..
-Vad gör du?? Jag vill inte sova mer.. men efter en stund så tog hon sitt förnuft till fånga och somnade gott.. o jag med..
Nästa gång var det min tur att vakna, och då tog jag, som alltid chansen att smyga upp. Det är en stund av ensamhet som jag njuter av, brygga mitt kaffe och kolla de första nyheterna på TV..
Sen är det ganska roligt att få gå in i sovrummet och faktiskt väcka Maya för en gång skull (fast det händer oftare och oftare).. Dra upp persienner och se hur hon kurar ihop sig, sträcker på sig.. o nuförtiden klarar hon o ta upp sina små händer upp till ögonen och gnugga bort tröttheten..

Men sen!! Är hon mer än vaken!! Full fart, gott folk..
Välling, gröt, kaffe, kläder på, kläder av för det doftar bajs i hela lägenheten, kläder på igen, så iväg.. Nerför trapp med unge under armen och väska över axeln.. Parkera utanför dagis och ut med sulky och i med Maya.. Några ord med Safie innan jag drar vidare mot skolan..
Så, är det en stund där, på min parkering, där jag går av bilen och sätter mig på en sten och funderar, eller kanske rättare sagt.. Andas ut.. Hämtar kraft för att ta mig an 20 stycken 11-åringar som stormar över mig och skriker..
-Uffe.. o alla babblar i mun och jag försöker att på något sätt komma ihåg vad alla vill.. så jag iaf hinner hjälpa var och en på sitt sätt under dagen..

Hem.. en snabb visit i lägenheten, kolla post och skriva inköpslista..

Så hämta Lillan på dagis.. prata lite om dagens händelser medans vi åker till ortopeden.. med en bustrött tjej, som vägrat sova middag..
-Maya, vi ska åka och titta och pröva ut skor till dig..
-Jaha, säger hon o kollar in sina fötter.. Underbara unge.. :)
Lite gnäll och lite skratt hos ortopeden, allra roligast var att hon med ett självsäkert val pekade ut de skor hon ville ha.. Det var ingen tvekan alls..
-Dom rosa ska jag ha!!!!

Hem, laga mat.. panerad sej med potatis och en kall sås (förövrigt helt fantastisk god, creme fraiche, majonäs, och färska örter)..
Började med matdagbok idag.. för att utreda hur mycket hon äter egentligen, den lilla prinsessan.. så jag väger all mat både före och efter måltider..

Hon somnade gott när hon smaskas i sig all välling och har sedan dess sovit.. O snart ska pappa Uffe in i sängen och sova han med.. efter en ganska vanlig dag i våra liv..

Kanske, är det lite förståligt att jag önskar att man nångång kunde slippa.. :).. men, wow, vad häftigt det är, att uppleva denna resa.. både med tårar och leende.. sorg och glädje går hand i hand..

Sovgott.. U.