Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

onsdag 30 juni 2010

Onsdag..

Onsdag. En dag i livet. Som igår ungefär. Ändå inte alls lik någonting annat. Nya lärdomar. Upplevelser. Jag andas. Jag tänker. Jag känner. Jag finns..

Vaknade med ett ryck, och kollade in mobilens display, oj, oj.. 07.10.. Om 40 minuter ska vi vara hos Sussanne, sjukgymnasten, o Maya hon snarkar och sover sött..
Farmor här, för att hjälpa till på hab, då vi idag även har en tid hos specialpedagog och logoped.. Farmor lättstressad på sin son, som, som vanligligt tar allt i sin takt.. kaffe ska bryggas, välling matas, gröt ätas och kläder ska på..
Kl 08.00, eller nästan iaf, var vi på hab.. Maya tycker inte riktigt om Sussanne.. eller rättare sagt hon är väldigt reserverad mot henne, för vår snälla sjukgymnast brukar ju komma med en massa otäcka hjälpmedel, och allt som är "nytt" för Maya, är också ganska otäckt och läskigt.. Idag gick det bra, och jag fick prata av mig om mina tankar och funderingar. Fick även kvitto på att jag gör rätt i den träning som jag dagligen utför med prinsessan..

Sen, möte med logopeden.. Det var tur att specialpedagogen också var där, för jag tror mitt tålamod hade runnit över annars.. Jag ska låta det här mötet sjunka in i mitt medvetna och skriva om det en annan dag..



Igår var vi och fiskade, min kära son och jag, o med på resan var förstås Alex kompis Oliver.. Dom där två har varit med mig på äventyr sedan tidiga barnsben..
Solen strålade från en klarblå himmel och vinden fläktade skönt, det blev en del fisk, bad och massor med pappas grillade mat.. mmm.. gott..

Det har varit en fullspäckad dag idag.. jag är trött och tankfull. Jag ska ta tag i det här med hur alla turer med Mayas kommunikationsträning har skötts av logopeden. Inte för att det kan bli ogjort och vi får tiden tillbaka, utan för att det kanske kan hjälpa någon annan och inte samma misstags görs. Ok, det har inte begåtts något misstag som drabbar oss katastrofalt!! men värdefull tid har rullat på, tick tack, i mitt och Mayas arbete med kommunikation och bildspel.. Idag med pedagogen, gick det liksom upp ett ljus, och både Maya och ajg förstod tillvägagångsätt och hur vi ska arbeta vidare..
Frågan är, varför har det gått mer än tre månader från vår första kontakt med logopeden, varför sitter jag här hemma med en jäkla massa hjälpmedel som vi ändå inte kan använda på ett bra tag? Kanske nåt år, eller så..

Nu ska jag ta mig en kall dusch.. och bara vara i den underbara sommarkvällen.. Ska njuta av den tid jag nu har.. Barnen sover.. o endast jag är vaken.. :) U.

måndag 28 juni 2010

Var nöjd..

Vakna, koka kaffe, ordna välling.. väcka dottern, byta blöja, kela, gosa, stretcha små armar o ben..
Mata, kela, prata.. Teletubbies, dricka kaffe, skriva mail o "attgöraidaglistor".. Sträcka ut en stund, ett kort ögonblick på sängen, medans den lilla med stora nyfikna ögon ser på de underliga figurerna som springer omkring i ett landskap som kanske är ännu underligare:).. Den stunden, är viktig, att stanna upp i det man gör och andas, tömma hjärnan på tankar och känna efter hur kroppen mår.. Och fast vi hade lite brått imorse, så gör jag det.. För man hinner alltid..
Hålla tiden är en hederssak för mig. Att "alltid" komma för sent som en del gör, är liksom respektlöst och ett sätt att stjäla tid från andra.
men, att komma 5 minuter för sent till dagis, då o då, är mer ok..

Knack, knack på sonens dörr..
-Upp, om tio minuter åker vi..
-Öhhhhh... Va?

På med kläder, smörja in solkräm över den lilla späda kroppen.. återigen en stund som man kan göra till en mysig och kelig rutin.. Maya älskar att bli masserad och tycker det är buskul att bli insmörjd..
- Det kittlar dödsskönt i kistan, farsan..:)


Så iväg, med en skrattande unge under armen och en ganska loj, trött son bakom mig, släpandes med fötterna och med ett ständigt..
-Öhhh.. Va?

Det liksom flyter på väldigt bra mitt liv.. Maya mår strålande, äter möjligtvis lite mindre, men dricker desto mer, ungefär som både Alex och jag, i den här värmen blir man inte så sugen på mat, iaf inte vi.. däremot är vatten viktigt..
så, även den här dagen har varit en fantastisk dag.. Sol, skratt, beslut.. Gör bra saker, fyller livet med sånt som jag vet berikar det.. o ger mina barn den tiden som de så väl är värda..
Maya vägrade somna ikväll. Först var en vän här och hälsade på och då måste man ju vara med, sen låg hon inne hos Alex, på hans säng.. brevid brorsan, medans pappa satt på en stol och pratade.. Kan det bli bättre?? Imorgon har jag tråcklat ihop det, så vi får tid över för fiske, Alex och jag.. så akta er, abborrar..

Njut.. o sovgott.. i drömmarna får man uppleva det man missar på dagen.. U.

söndag 27 juni 2010

Vad är ett ögonblick värt??

Vad är ett ögonblick värt?? Vad kan mätas med ett barns glädje över en jordgubbstårta? Hur kan man spara stunder av magi,  kärleksglitter i själen, de där korta ögonblicken då man önskar att tiden stod still? För mig är lyckan och ömheten för livet en känsla som inte går att värdera.
Satt och tänkte på det i bilen, när Maya och jag var på väg mot dagens skeende.. Hon såg ut genom fönstret, blicken förundrat långt bort, hon var i sina tankar och jag i mina.. så vände hon huvudet mot mig, märkte att jag satt och tittade på henne och våra ögon möttes.
Min hand smekte hennes lena kind och hon gav mig ett leende, ett ögonblick som fick mina ögon att tåras.. Jag ödslar inte med orden, säger dom knappt aldrig.. men just då, i den stunden..
-Jag älskar dig, lilla Maya..

Hon vet det redan.. för kärlek är något man ger, inget man tar.. inget man ber om, den finns bara där.. som ett skimmer i själens lustfyllda innerlighet.. i evighet.. fladdrar, smeker, leker.. ger ömhet i hjärtat och spår av sinnlighet i minnet..

Hur ska bördan bäras? Hur ska vi kunna fördela sorg och kärlek? Hur ska man leva för att i jämlikhet gå hand i hand med dessa två? För mig är det inte så svårt, det är mer som en självklarhet..
För ryggsäcken, den tunga, med mitt förflutna är urpackad, och dumpad någonstans.. Minnet av dess börda, tyngden av ångesten o hur ont det gjorde i själen när gråten inte kunde stoppas, den kommer föralltid finnas där i mig..
Kärleken, ömhet och trygghetens hand är njutbar att hålla i.. Lust och välmående väger inget, som att packa sin ryggsäck med bomull och vandra på moln..
Hur ska vi kunna fördela våra känslor.. hur kan vi värdera hur vi mår och hur vi agerar i våra liv..?

Läste någonstans, någongång.. tänk om lycka var pengar.. då skulle jag vara en rik man..

Vi var på födelsekalas idag. Marcus, min systers son fyllde 14 år:).. Jag låg i en solstol, i skuggan och kände välbehag i mitt inre.. av tankar, av känslor och kärlek.. Det var ett ögonblick av en helhetskänsla som jag inte fann ord på.. Tror det handlar om att min längtan har förpackats i själen.. Jag lever här och nu..

Min dotter är.. där, i hennes lilla späda kropp som är så otroligt full av nyfikenhet, av lust och skratt.. Hon bryr sig inte ett dugg att hon har ett cp-syndrom.. Om det fanns ett sätt, om vetenskapen skulle komma på hur man skulle kunna laga.. Skulle jag då ta den chansen?? Skulle Ni??

Min ask av sorg, där är locket stängt.. mitt universum av kärlek och lycka flödar, spritter, porlar som en vårbäck.. lockar sinnet till spratt.. munnen till skratt.. och mina armar vill omfamna.. ge världen av godhet och låta min kärleksglädje smitta..

Det är mina stigar, de jag gått på, som lett mig hit.. jag har kämpat.. men, just för NU.. är livet helt underbart..

Sovgott.. U:)..

lördag 26 juni 2010

Så börjar midsommardagen gå mot sitt slut.. o här sitter jag igen.. med mina tankar och känslor.. båda barnen hemma, den lilla sover och den stora kom hem nyss med en kompis, hade köpt ps-spel. Har en viss känsla av att det blir en sen natt därinne i hans rum, typ hela natten..

Maya har varit lite gnällig idag, hela förmiddagen så var hon förskräckligt sur o ledsen.. till slut sa jag till på skarpen, men då märkte jag hur hela hennes högra öra var svullet och rött. Hon hade ett sår i örat och som brännmärker på baksidan av örat.. Stackars lilla henne.. Farmor som var här, tvättade och smörjde in örat.. då blev hon glad igen, allas vår glädjespridare.



Åkte till mamma idag igen, hon bor så fantastiskt bra, har bara några hundra meter ner till ett trevligt litet bad. O där trivs vi, i solen och i det ljumma vattnet.. Sommar är Underbart!!

Ikväll ska jag sätta mig på balkongen och teckna.. Bara vara i den ljumma sommarkvällen.. Låta lugn och ro infinna sig i själen.. Imorgon är en ny dag.. med spännande möten..

Så, godnatt.. o lev väl.. U.
Ik

fredag 25 juni 2010

Som en godisaffär..

Sitter nu i min blogghörna:), som egentligen bara är min sköna soffa.. Det är midsommarafton och Maya sover, och Alex är hemma och plockar iordning fiskesaker inför nattens fisketur..
Pappa, Uffe, kan inte följa med på den, och jag tror nog inte jag får för sonen eller..
men tänk, de ska ut och fiska inatt, har några folköl med sig, det viktiga för dom är att umgås och sitta och chilla i något vindskydd, det är häftigt!!

När jag tänker tillbaka på mina midsommaraftnar. Oj, oj.. då var det fullt ös.. dom firades ofta på någon camping, eller möjligen med ett gäng polare, med öl och en hel del annat..
Det var länge sedan, jag förändras.. o jag trivs med det..

Däremot är det lockande att gå på stadens gator, med alla utekrogar, där folk vimlar och har det trevligt.. Vart jag än går, så finns dom där.. Det är som att låta ett barn gå igenom ett stort galleri med bara godisaffärer och säga.. - Se, men inte smaka..
Likadant var det vid dagens midsommarmiddag.. Det stod en flaska akvavit på bordet,  kall så det blev imma då den.. mmm.. vad gottt:).. O ölen såg god ut.. Sill och snaps är liksom synonymt med varandra.. Lever i symbios..
Men!! jag tänker långsiktigt och jag vet vad konsekvensen skulle bli om jag tog den där lilla hutten.. troligtvis skulle jag klara av det, en kväll.. att bara ta en eller kanske två.. men det skulle starta en process i min hjärna.. där jag vill ha mer.. "En är för mycket och tusen aldrig nog.."
Jag har varit där nere, i botten och grävt i dyn.. Jag kommer aldrig glömma det, hur jag mådde och vilken misär jag levde i..
Framförallt, så kommer jag må underbart imorgon, lika underbart som jag gjorde imorse..

Det är ändå viktigt att poängtera att detta är mitt beslut. Att leva nyktert. jag har inga som helst problem med att andra tar sig en öl, vin eller snaps i mitt sällskap. Det vore ju knäppt. Däremot, om det blir så att människor blir för fulla och "jobbiga".. antingen genom att börja tjata..
-Öhhh, Uffe, ska du inte ha en öl.. Öhhh... en kan du väl ta, för gammal vänskap skull.. Öhhh.. eller..
-Öhh, fan, Uffe, öhh.. vad jag gillar dig,. du är så jävla bra.. Öhhhh.. starkt av dig o sluta.. Öhhh..
O så sitter dom så nära att man nästan blir full av andedräkten och ska kramas och vara bästa kompisar.. Nix, då går jag.. jag har absolut inget utbyte av sällskapet då..

Har haft en fantastisk midsommar, Maya njöt av massor glass och jordgubbar och dans runt midsommarstången..

Hoppas er också varit bra.. Sommaren är magisk.. Njut.. o för er som kan.. ta din älskade och nattbada, kramas.. ge varandra en puss och sitt o se på fulllmånen i natten.. En midsommarnatts dröm.. U.

torsdag 24 juni 2010

Mina dagar!!!

 Hej!! Välkomna till världens bästa dagis!!! Här är alla barnens kläder och här hänger fröknarna upp alla lappar till pappa, ni vet såna som, "blöjorna slut", extra kläder är slut", Dina arbetstider, tack", och andra viktiga saker som min pappa behöver veta.
Men, jag ska berätta en sak, min pappa är världens mest glömska pappa. Jag vet inte hur många gånger jag hört.. -Ja, visst tusan, jag skulle ju ha blöjor med mig, o så får vi åka till närmsta morgonöppna affär o inhandla blöjor.. eller,
- Ja, just det, vi skulle ha med nya kläder till dig idag, o så vänder han bilen som den värsta biltjuv i nån rondell så det skriker om däcken och jag får hänga med under hans arm upp i lägenheten igen.. Han är knasig min pappa.. knaskul..

 

Varje morgon så har vi en mysig fruktstund, o så sjunger vi och kollar läget, hur alla mår och vilka som är på dagis. Jag måste bara få berätta, jag har inte varit sjuk en endast gång från dagis, på nästan ett helt år!! Pappa säger att det är för jag är en kämpe och att han inte far omkring med dammsugaren hela tiden.. fast det tycker jag han gör.. gillar inte dammsugaren.. jäkla snabeldrake..
 Efter den där fruktstunden så går vi ut i friska luften och då är jag i min fina, fina gåstol.. Wow, vad kul det är att leka!!! Överallt är det kompisar och alla dagisfröknar är snälla.. o en del är lite söta säger pappa.. :)..

Efter massa lek och bus blir jag trött!! I min kropp är det lite oordning och jag blir ganska trött av att springa omkring och så. Det är ju så, när jag blir glad och sprallig så spänner jag mina muskler jättemycket och pappa säger att det är viktigt för mig att sova middag..
- Du, Maya, du mår bäst av att sova middag, säger han.. hmm, pyttdå, hur vet han det?? Men, oftast har han rätt och jag sover jätteskönt i mitt lilla krypin.. Fast då och då, som idag tycker jag det är sååå trist o sova.. o då gör jag som jag vill.. Pytt, på dig pappa..


Efter en hel dag, med bus o lek, träning och sång, rita och plita.. med Irene eller Safie, och alla kompisar så är det bara bäst o se pappa igen.. han brukar lyfta upp mig rakt upp i luften och sen kramar han mig jättehårt och pussar på mig.. o det kittlar, hans skägg är urkittligt..
Sen brukar pappa prata med fröknarna och dom berättar vad vi gjort hela dagen, om jag sovit och hur mycket jag ätit o så frågar han alltid om jag bajsat.. det tycker jag är lätt genant.. måste han veta allt, liksom??
Igår fick pappa ett usb-minne, hette det visst, med massa kort på mig och alla som arbetar på mitt dagis, så pappa kan se hur jättebra jag mår på dagis, men det vet han redan.. jag älskar mitt dagis och alla som arbetar där o alla fina kuliga kompisar förstås..!!


Jag mår jättebra.. mitt liv är helt fantastiskt.. för jag är bra.. om man möter alla med ett charmigt leende och med nyfiken blick.. Om man får en lagom dos träning och lek, kärlek och mys.. o massor av pappas goda mat, helst fisk, så mår man bra.. man kan liksom inte göra något annat..

Förresten, imorgon är det midsommar och då ska man ha blommor i sitt hår.. o det kommer jag ha.. Livet är Underbart.. så njut av det, för det gör jag..

Kram o sovgott.. Maya..

onsdag 23 juni 2010

Att prioritera..

Att vara ensamstående förälder kan ibland innebära att man får prioritera ens barns behov.. Jag har ju två små pärlor, eller iaf en , en av dom är en stor oslipad diamant. Han behöver också sin pappa. Han behöver min tid och min närvaro..
Imorse hade jag en tid hos logopeden med Maya, jag ringde återbud till den.
Alex började sitt allra första arbete idag, och jag kände att jag kunde finnas där för honom och skjutsa honom dit och liksom vara där som ett moraliskt stöd.. Han ska under tre veckor vara på samma arbetsplats som mig.. Arbeta med ungarna på öppna fritids..
Jag kunde ha valt att han fick ta sig ut själv, då får man ta pendeln och gå en promenad till skolan, men i mitt hjärta kändes mitt beslut rätt.. Att idag var det Alex tur att ha sin pappa vid sin sida.
Fast han hade ändock fixat det själv, det är jag säker på, men tror nog att han innerst inne tyckte det var jätteskönt att jag fanns där i periferin..

Vad tycker ni? Gjorde jag rätt?

Vad är rätt och fel? Vilka beslut är dom rätta? Vad mår våra barn allra bäst av? Jag har verkligen funderat på dessa frågor under några dagar.
Än så länge har jag enbart kommit fram till.. följ ditt hjärta, Uffe.. Gör det du orkar. Lev det liv du gör..
Låt ångesten och sorgen komma då och då.. glädjs av små underbara ögonblick, låt dem bli ett evigt vacuum av lycka i din själ..
Jaga bort oro, och när den blir för påtaglig, när oron tar över tankar och handlingar.. Be då om hjälp, säg till de som finns i din närhet att nu.. måste jag ha lite hjälp och råd..

Vem finns för mig, när lyckan vänt sitt ansikte mot kylan??

Idag kom jag hem lite tidigare från jobbet (Alex lämna jag kvar där, o då var han redan omtyckt av både personal, men framförallt ungjäklarna:).. hade några timmars avlastning att se fram emot. Så jag lagade mat, till henne, min söta prinsessa.. gjorde smörkokt torsk med en enkel bechamelsås, potatis och ärtor.. Mayas favorit:).. Det är en underbart god rätt och perfekt till Maya som behöver gå upp i vikt och få i sig fett.. rätt fett.. eller iaf fett.. haha..

Ikväll sitter jag här, i ensamheten, i min lägenhet.. Maya o jag hade en sån där underbar kväll.. då hon åt all sin välling och länge låg och tittade på mig med sina stora nyfikna ögon medans jag berättade sagan om "bofinken Bosse o den ensamma masken Max.." så lägger jag henne i mitt knä och då hon är så avslappnad tränar vi hennes små armar.. Hon vill klia mig i skäggstubben, o busa med mina halsband..

Det är ögonblick av glädje.. en ömhet som skapas och en kärlek rusar i kroppen.. det är sådana stunder man får ta fram.. då livet inte är så kul.. Den här kvällen sparar jag i minnet, bland alla andra som Maya ger och gett mig.. som gör att jag är jag.. att jag orkar och oförtrutet fortsätter vara Uffe.. Life of U..

Sovgott.. Det tänker jag göra.. U.

tisdag 22 juni 2010

Aldrig låta livet bli trist..

Jag ska köpa mig en cykel nästa vecka. En cykel med en cykelbarnstol, som jag kanske får modifiera en del, med någon slags extra sele, så Maya kan sitta där som den lilla prinsessan hon är..
Vi ska packa väskan och fara iväg på äventyr, utmed åar och kanaler, känna den ljumma sommarvinden mot ansiktet. Känna dofterna från grönskan, låta ögat fröjdas..
Vi kan packa med metspöt och sitta på en brygga och titta på flötet som guppar bland vågorna. Vada i vattnet och låta det svalka våra kroppar.. Kura ihop oss, under filtar, på en klippa och se hur solen går ner i väster.
Berätta för henne, om livets gång, om tomtar och troll.. i dessa magiska nätter, sommarnatt..
Så, cyklar vi hemåt i skymning, då syrsor spelar och själen speglar sig i lyckans glans..

För varför ska jag sitta här hemma och deppa? Vad är det som gör mig lycklig? Vad är det som får mig att le, min själ glädjas och mitt sinne tryggt..
Det är möten, med människor, det är möten med händelser och intryck från det som sker i livets boning..

Jo, jag trivs ganska bra med livet. Nej, det stämmer inte riktigt, jag trivs underbart.. men, jag känner hur jag vill utveckla mig, hur jag vill uppleva mer o mer, hur jag vill visa Maya allt vackert som finns utanför denna lägenhet.. jag vill ge henne det, precis som jag varje dag ger av min innerliga kärlek, av min tid och trygghet.. Låta sinnet få sin del.
Vi tränar, vi stretchar, vi städar, vi tvättar.. Vi åker till arbetet, vi åker till dagis.. lagar mat, äter, diskar.. ser på tv, somnar..
Dag efter dag, samma sak.. Jag sitter här och skriver på min blogg och en hel del annat som ni ännu inte får läsa, kan läsa.. Jag tecknar mina tavlor och skulpterar i min lera.. Livet tickar på.. tick tack tick tack..
Om jag skulla låta det ske, att varje dag är lik den andra.. Om jag inte vänder mina tankar mot andra ting, andra upplevelser så kommer sinnet ruttna och livet bli trist och tråkigt..

Livet lockar mig.. det liksom pockar, viskar.. jag förundras av det som möter mig runt varje hörn.. Morgondagen är nyfiket välkommen..

Det här är den vardag jag blivit vald till. Det här är det livet jag lever.. Och ingen kan ta ifrån mig kärleken som gror i själen, lyckan att vara far, ömheten för min dotter och stoltheten för min son.. Mina underbara barn..

Om det nu är så, att jag inte får den avlastningstiden jag är berättigad till.. Om inte kommunen eller jag hittar en lämplig avlösare, ja, då får jag väl ta hand om det själv.. Jag kan ju knappast sätta mig här och deppa íhop, det blir varken jag eller Maya lyckligare för.. Det är svårt att förklara, men jag känner mig stark och fylld med kärlekskraft.. jag lever, jag älskar livet och det som sker runt mig..

Maya och kamperade ihop i över 18 månader, dag som natt, innan jag fick någon avlastning överhuvudtaget.. Tror att vi var ifrån varandra 24 timmar sammanlagt på dessa månader.. Så, vad är då några veckor till?

Samtidigt, gott folk, är jag fullt medveten om vikten att få egen tid, för både mig och Maya.. För vi ska fortsätta våra liv ihop i många år till.. och dagen kommer snart återigen bli vardag, med dagis och jobb.. städning, dammning, matlagning, disk, tvätt..

Men, nästa vecka köper jag en cykel. En blå, en vacker.. För vi ska njuta av det här.. Låta själen åka karusell och kärleken berg o dalbana..

Livet är ett pussel, och jag tänker iaf lägga ett vackert och innehållsrikt sådant.. Hur ser ditt ut??

Sovgott.. O njut!!! U.

måndag 21 juni 2010

Avlösarservice..

Avlösarservice!! Jag har ca 60 timmars avlastning i veckan, och nu när det vankas semestertider och vi inte har någon barnomsorg under några veckor har jag faktiskt fått 10 tim/vecka extra..
men det kvittar ju när det inte finns någon avlösare, ingen personal..
Den ordinarie, Mayas aboluta favorit AnnaMaria har inte den tiden som Maya o jag behöver, hon jobbar helt enkelt med några andra barn också, samt så måste ju hon oxå vara ledig..
 Den "nya" som vi skolat in är osäker på om hon orkar med att arbeta med Maya, eftersom hon även arbetar natt på äldreboende.. Det poängterade jag redan från början och frågade henne om hon verkligen orkade med två jobb. Då var hon så positiv och sa att det kommer gå bra.. Men, idag bestämde jag att hon inte blir kvar med Maya, vi måste ha människor som går in i sitt arbete med själ och trygghet..
Hur ska jag nu göra?? Min avlastnings tid är viktig för mig.. Den är viktig för Maya, för att hon ska ha en pappa som i längden orkar..

Möten med människor. Dessa fantastiska händelser i livet. Ännu häftigare blir dom, mötena när man öppnar sin själ och sinne, när man helt ovillkorslöst möter en annan människa och visar vem man är. Man har kommit långt i sin resa då, när man vågar.. vågar visa sina rädslor, vågar berätta om livets som gått.. Förstå att det är det som är vägen till frid och sinnesro..

Maya och jag hade en magisk stund ihop förut, vid nattningen.. Hon åt sin välling, o sen brukar hon somna gott i min famn.. Inte ikväll.. Hon ville kela och prata.. Så vi gjorde det.. Sen lyssnade vi på gamla Beatles låtar.. I feel fine..

solen skiner, livet leker.. visst är det här med avlastningsfrågan ett orosmoln på himlen, men vem orkar gå omkring och oroa sig för det.. Det är jag som måste fixa detta, och jag kommer börja redan imorgon.. eller nu, kanske.. Nån som känner sig manad..? Finns just vår avlösare där.. Kanske är det precis DU??!!

Nu blir det fotboll och slummer i soffan.. Njut av livet.. av sommaren.. o lär av alla möten som sker.. De är förunderliga skeende i livet.. Kramar till er alla..

Sovgott .. U.

söndag 20 juni 2010

Trist, kladdkaka och bad..

Det var en gnällig tjej som vaknade brevid sin pappa imorse.
-Pappa, jag har det TRÅKIGT!!!
-Pappa, pappa, pappa..
Hon ville inte sitta i sin stol, inte ligga på golvet och busa, inte sitta i knät.. o när jag sa att pappa ska åka iväg sen, o då kommer vår nya avlösare.. ja, då skakade hon på huvudet och hennes ögon sa
 -Nej, nej, nej..

Vi har en ny avlösare. Hon har varit med Annamaria några gånger och hon har varit med mig och Maya. Hon är bra, men Maya vill inte riktigt acceptera henne.
Så när det ringde på här klockan 9 imorse, blev Maya ledsen och ville inte alls att pappa skulle åka.. Som tur var kom Annamaria också. Så det var iaf lite ok att jag åkte.. men det är inte direkt någon avlastning när jag hela tiden oroar mig hur hon har det och jag kommer hem till en liten tjej som ätit dåligt och är trött..
Men, jag tränade och drack kaffe med en vän, vi satt länge och samtalade om livet och jag kände energi och lust komma tillbaka..

Hon somnade gott i min famn. Jag bestämde mig då igen, för att vara den pappa hon så väl behöver..
Jag finns där för henne varje dag, varje vaken stund och jag finns där varje gång hon vaknar på natten.. jag håller henne ömt i mina armar, lägger henne mot mitt bröst när hon vaknar och är ledsen om nätterna. jag tränar henne, jag masserar och stretchar.. Jag finns till 100%..
Jag har lovat henne det, och jag håller det.. att ge henne allt, ge av min innerliga kärlek och av mitt lugna tålamod.. Jag låter kärlekens sken segra de dagar som är mörka och sinnet tungt av trötthet..

Möten med människor. Med öppet sinne, en givmild själ, ett kärleksfullt hjärta kan vi förändra, vi kan hjälpa och med att lyhört lyssna lär vi oss något varje dag..
Att i sitt inre förlåta och förstå andra, och utan att yttra ett ord förändra och ge av sin tid.. Göra en människa glad.. utan att ge bort presenter, utan bara vara sig själv..

När Maya vaknade åkte jag till tant Marie och farbror Mårten.. haha.. där blev vi bjudna på kaffe och kladdkaka.. oj, oj.. vad gott.. prinsessan sken som en sol och hade kladdkaka över hela ansiktet..
vi satt där i solens värme och hade det trevligt, Maya fick present.. fina mysiga kläder.. o hon gillade dom.. hon visar sin glädje precis som hon visar sitt missnöje..

Åkte iväg till sjön. Men bara jag badade.. Maya tyckte det var alldeles för kallt och alla andra också.. sicka badkrukor:)..

På vägen hem stannade vi till vid ett stall, för att hälsa på hästarna, o där vi kanske kan rida nån dag, Maya och jag.. men hästarna ville inte hälsa på oss, dom hade tagit sig en lång skön utflykt i det gröna, o strövade bland all mat och njöt av livets behag..

Hon som har häst där, Maya har aldrig träffat henne.. det är häftig att se och uppleva hennes reaktioner på hur hon är mot människor.. för jag märker direkt om hon gillar eller inte gillar.. Den här kvinnan gillade hon verkligen.. sken upp som en sol.. precis som hon gör med tant Marie och farbror Mårten..

Har egentligen absolut inget att skriva om ikväll..
Hjärnan är så där jäkla överfull av intryck och känslor, så jag behöver sortera och städa i kontoret..
Gör det imorgon.. tror jag.. kram på er.. o lev väl.. Det är nu som räknas, men kom också ihåg konsekvenserna av det som du beslutar..

Sovgott.. U.

lördag 19 juni 2010

Lite småtrött, men glad.. :)

När livets vardag förändras, då man står inför en tid som är fylld med ovisshet och möjligen tårar.. Då man plötsligt står ensam i livet, o är i allra högsta behov av en kärleksfull kram, men då finns den inte där.
Att ändra sitt liv, antingen om man tar ett eget beslut eller blir lämnad av den man har kär.. Det är  oerhört jobbig och en situation i livet där man behöver allt stöd man kan få och är beredd att ta emot..

Ibland funderar jag på hur tusan jag har fixat det här.. men svaret finns nog i att jag är en stark man, o att jag fick hjälp av min mamma och min syster.. som jag återigen fått nu i helgen, Maya har varit där från igår till idag.. Jag har bara kopplat av o njutit av min "egna tid"..

För både mig och Maya kommer det bli skönt när det finns en stödfamilj eller möjligen "kortis" så det blir en kontinutet i helgerna vi är ifrån varandra..

Men, det här med att vara pappa till en dotter.. hmm.. Haha.. Maya är som vilken annan liten tjej eller vuxen kvinna.. hon älskar kläder och skor o smink.. o det har jag inte så mycket av här hemma:).. Vi var på stan i torsdags och kolla in lite sommarkläder, o hon har verkligen bra smak, min prinsessa..
Hos syrran blir hon underbart ompysslad och där får man nagellack på både små tå som fingernaglar.. Hon är så stolt, när man säger.. Oj, oj vad fin du är, Maya.. o ser på sina tår och fingrar..

Fötter är annars ett ganska omdiskuterat ämne.. en del gillar o en del gillar lite mer och en del gillar inte alls..

Ikväll ska jag må bra i soffan, äta jordgubbar och vattenmelon, se tv och lyssna på musik.. men framförallt.. se till att lägga mig i tid.. :)..

Mågott.. Sovgott.. o kramas.. livet blir mysigare då.. U:)

torsdag 17 juni 2010

Som natt o dag..

Teletubbies har förändrat våra rutiner. Jäkla tubbies:).. Dom där mysiga stunderna vi haft, efter vällingen på mornarna är borta, ett minne som jag för all framtid kommer ha som ett värmande sken i min själ..
Imorse, när hon druckit upp vällingen så tog hon inte ens nappen, utan kollade mot dvden och mig, o log, det riktigt sprattlar i hela hennes kropp när jag frågar..
-Ska du se teletubbies.. hennes ögon glittrar som ett par andra jag såg häromdagen..

Jag får tid för mig själv och hinner med en del annat, det är ju fördelen med att hon älskar att sitta i sin stol på golvet och se de där underliga figurerna (undrar vad ungarna tycker är så bra)?

Vilka dagar, vilken njutning som infinner sig i kroppen. Solen skiner och ett leende på mina läppar..
Var på badet idag med ungarna på fritids, jag är den ända som badar av personalen och det uppskattas av ungarna.. Det roligaste av allt är att knuffa  mig i vattnet, och räkna alla tatueringar, tror dom kom upp i 21 stycken.. haha..
Jag däremot längtar efter lediga dagar, då min Maya och jag kan fara ut och meta upp en abborre eller två och ta oss kvällsbad innan vi kryper ner i sängen.. Då vi kan ligga på stranden o glassa:), äta vattenmelon och leka i sanden.. Bada och umgås som far och dotter..

Åkte hem lite tidigare från jobbet idag, tog en sväng till gymet, trivs i den miljön och idag var det en vän där som jag tycker om att samtala med..

Så på väg till dagis satt jag där i bilen, med ett leende på läpparna och njöt av sommaren. Möttes av Mayas porlande skratt, tog upp henne från sulkyn och höll henne mot mitt bröst, pussa nacken och viska i örat.
-Nu, Maya, åker vi hem och har kul, äter potatismos med köttbullar och så går vi ner på stan och tar en glass i domkyrkoparken..

I bilen, då ringer försäkringskassan.. en sur j...la kärring i andra änden som börjar dilla om vårt vårdbidrag och omkostnaderna vi har.. Hon ifrågasatte det och ville träffa mig.
Dom kan konsten att ta ner en på jorden..
- Nästa vecka har jag en tid då vi kan träffas, sa hon..
-Jaha, sa jag, men då kan inte jag..
-Näha, sa hon, o varför inte då...
-Det har inte du  med att göra, sa jag.. Varför ska jag redovisa för dig mina skäl till att jag inte kan komma??
- Det finns en tid om två veckor också, sa hon, snorkigt..
-jaha, sa jag, men då tror jag inte jag kan eller.. det ser förbaskat fullt upp i min agenda.. fast egentligen är det väldigt många luckor den veckan.. haha.. men det behöver ju inte hon veta.. eller??
- Men, men.. sen har ju jag semester, sa hon..
-Jaha, sa jag.. men tänkte något helt annat..
Den 18e augusti ska vi ses, FK och jag.. så jag bryr mig inte om det nu.. det tar vi sen.. en sak i taget..

Möte med kommunpersonal i mitt hem idag.. jag passade på att laga mat när dom var här.. liksom jag kan ju inte ändra mina rutiner bara för att dom är här.. Nix, man får ta mig tusan ta seden dit man kommer.. jag bjöd dom inte på mat.. men vi hade ett trevligt och givande samtal..

Maya och jag tog på solglasögon och gled ner på stan.. Promenera genom stadens gator, köpte solskydd och hink o spade.. tog en vitamindricka på torget och kollade in folk som for förbi..

Imorgon ska min prinsessa till farmor och syrran, hon ska sova där och få vara ifrån papsen ett dygn.. jag ska ta hand om min egen tid, jag ska verkligen njuta.. på alla sätt som går.. Livet är som det är.. här och nu.. vackert och förunderligt.. det blir inte alltid som man planerat, men man kan inte gå omkring och deppa för det..

Jordgubbar o vaniljkesella, ringla honung över det och du har en underbar liten god efterrätt.. Gillar små, goda efterrätter..

Sovgott.. U..

onsdag 16 juni 2010

Pust..

En händelserik dag, och jag måste smälta alla dessa under kvällen. Från ett möte som jag tror kommer utveckla sig till något väldigt bra, det är iaf mina förhoppningar..
Till att min nya avlastare smsa under min "egna tid" och skrev att det var bäst jag kom hem för Maya hade skrikit i över två timmar.. pust..

O nu ikväll vill hon inte somna, men jag har lagt in henne i min säng och när jag gick därifrån låg hon o tittade med ögon stora som tefat. Troligen somnar hon när som helst..

Läs http://enlitenlilja.blogspot.com/ eller http://smulgubbe.se/ ikväll, för jag är proppfull med intryck som måste sjunka in i mitt medvetna innan jag sätter dem på pränt..

Må gott.. U.

tisdag 15 juni 2010

.. omedvetet medveten..

Det är en underbar försommar kväll. Min lilla Maya har somnat gott, väldigt gott:) efter en händelserik och spännanade eftermiddag.
När jag kom och hämtade henne på dagis, så blinkade hon och kliade sig i ögonen av trötthet, sömnen var inte långt borta och jag trodde faktiskt inte att hon skulle hålla sig vaken den korta vägen hem.. men hon kämpade på, den lilla krigaren..
Matlagning av egen fiskad abborre, hmm.. borde ju ha bjudit, för jag fick besök av en vän och hennes dotter. Maya älskade det och var lika glad som alltid, kanske ännu mer för det blev glass till efterrätt.. Mmmm.. Nice!!
Jag passade på att tvätta, och sedan gick vi ut en promenad till förnämliga http://www.federal.se/, nästa vecka blir det nog till o smycka sig lite igen..

När vi kom hem igen, så tog det inte många minuter innan hon sov sin skönhetssömn, oj, oj så trött hon var..

Har fått en del kommentarer, och här är några svar på några av dem..

Jodå, jag läser en hel del bloggar och en del annnat.. jag är absolut ingen surfare.. för mig är nätet ett sätt att kommunicera med andra och att hitta information om sådant jag undrar över.. jag läser bloggar, skriver på min blogg och är en del på facebook..
men, jag skriver även en hel del på det gamla vanliga sättet, med block och penna, framförallt försöker jag få tid att teckna och skulptera. Det är filosofisk avkoppling:), och ett sätt för mig att få ur mig känslor, kärlek och sorg, att skapa något för betraktaren. Att beröra med ord och bild.. sånt gillar jag..

Knapp!! Dietisten och jag har haft den frågan på tal, väldigt löst, men som det är nu har jag beslutat att  Maya inte ska ha någon knapp på magen. Hon har inte direkt några problem att äta, och dricker bra. Hon hade vid den senaste vägningen gått upp mer än någonsin. Hon sover också allt bättre, det är de perioder hon är täppt i näsan som hon vaknar om nätterna, annars mår hon förbaskat bra, min lilla tjej..
Under några månader har hon fler, många fler nätter då hon sover från nattningen till morgonen än de nätter som hon vaknar flera gånger/natt.. men så är det väl med vilken två åring som helst, eller hur??

Det som kan bli jobbigt för mig är alla tidiga mornar och aldrig känna sig utsövd, men så är det väl för alla småbarnsföräldrar, eller hur?

Det kan vara jäkligt jobbigt att dag efter dag ha allt ansvar, all skötsel av unge och hem, men så är det väl också för alla ensamstående föräldrar, eller hur??

Med vilja, kärlek och skratt kommer man långt.. om man möter sin medmänniska med respekt och öppet sinneslag får man tacksamhet tillbaka.. om man bestämmer i sin själ att livet är en underbar upplevelse och man förändrar det man kan.. Då fixar man allt, bara man vill.. De stunder av gråt och ångest är lika viktiga som de dagar man mår bra.. som idag.. som igår.. Det är under dagar av gråt och sorg man växer som människa, låt gårdagen vara morgondagens lärare.. minns och lär av misstag, då utvecklas man..

Ikväll dånar Lundells röst i min lägenhet.. hans musik och då hans äldre material brukar komma fram så här års (och nästan bara så här års), de gör mig glad och sprallig..

Må bra, alla och kramas, ge av er tid till barnen, det kostar inget och kommer föralltid finnas i deras minnen, leva kvar i själen och det levererar lycka och kärlek generation efter generation..

Det är sommarlov och jag är på fritidsgården och jobbar, imorgon ska vi ut och bada, och kanske, kanske kan det bli det första kvällsdoppet imorgonkväll.. Det där magiska underbara..
http://www.youtube.com/watch?v=fmtUsQJU5uM

tänk på att vi påverkas av allt i livet.. gul färg irriterar, röd färg lockar och får vårt undermedvetna att tro det ger oss en extra kick.. Sätt dig ner och fundera, vad blir du påverkad av?? o tänk sedan att, egentligen är det ju bara JAG som kan påverka mitt egna liv.. genom att mer och mer göra det omedvetna medvetet..

En stor kram till livet ikväll.. sovgott.. U.

måndag 14 juni 2010

En måndag i vardagen..

Håll om mig.. även fast man är en stor och stark man, kan en kram vara så välbehövlig.. Stanna upp en stund, och bara håll om mig.. Ibland blir känslan av ensamhet alldeles för påtaglig och man vet inte riktigt vilken väg man ska vandra.. Ändå, spiller jag ingen tid, ändå går jag min väg och har funnit svaren jag sökt. De frågor jag ännu inte har funnit svar på, de söker jag, de svaren kommer med tiden. Jag har bestämt mig, vilken av alla livets stigar jag ska vandra på.. Sedan kommer det alltid avtagsvägar, okända, snåriga, spännande.. men jag vet i mitt hjärta att jag valt den rätta vägen och fast jag ibland villar bort mig i livets snårighet, går balansgång över avgrunden, kommer jag hitta tillbaka.. Kanske, kanske är det så.. som flera sagt till mig.. jag är utvald av Maya, hon visste att just jag skulle klara av det här och ge henne den kärlek, den innerliga kärlek som mitt själ känner..


Jag har sett mig omkring i livet och har en erfarenhet som få. Jag har varit en tuffing som skadat många människor.. men aldrig har kärlek för mig varit en främling..

Maya och jag var ute och gick i lördags, det blåste som attan, och jag släppte sulkyn och då for hon iväg som en segelbåt.. vinden tog tag i suffletten och iväg hon for.. Oj, vad hon skrattade.. så mötte vi en dam, jag såg på håll att hon gick och pratade med sig själv och hon såg inte ut som alla andra.. När vi möttes tog hon tag i min axel och stirrade galet stint rakt in i mina ögon. Sedan fick jag en utskällning utan dess like.. hon tog i allt hon kunde, o så tittade hon på Maya och fick förstås ett leende av min charmör.. Då, fnös hon till och ryckte på axlarna och gick vidare.. rakt in i hennes egna lilla värld..
Undrar hur hon har det där inne.. Tror hon mår ganske bra, kanske som att vara riktigt inne i en bra film, man kan liksom inte slita sig:)..

Minnen, knackar på.. knack knack.. så öppnar jag dörren och säger.. -Du, är inte välkommen idag.. men ibland våldgästar dom och det är svårt för själen att kasta ut dem.. Det är demoner från förr.. Och fast livet är en fest:) tror jag ändå man måste bearbeta minnen och händelser från förr för att kunna gå vidare i livet och inte fastna i ekorrhjulet av tristess..

Möten på stigarna.. möten i väven, som vävs.. människor som kommer och går.. människor som berör och stör..
Äntligen är Mayas resurs på dagis tillbaka!!! Safiehy.. Vilken människa, hon fick en stor kram av mig imorse, o en tår leta sig fram i ögonvrån hos både henne och mig när vi såg Mayas lycka att se Safiehy möta henne i dagisdörren..
Men, jag möter fantastiska människor varje dag, den resursen som varit istället för Safiehy har varit underbar med Maya!! Man måste möta sin medmänniska med respekt och ärlighet. Ge alla en chans, för någonstans ligger alltid kärleken på lur..

Min dag började ganska ok.. eller till och med jäkligt bra, men när jag satte mig i bilen och for iväg mot dagens sysslor, så överföll ångesten mig.. Det var som att en hand av järn grep runt bröstet och oron växte som en annalkande höststorm.. jag lämnade av prinsessan, åkte och köpte mitt snus och på vägen till jobbet parkerade jag utmed vägen och satte mig och rannsakade mitt inre..
För ångest är en fara, det är något som stör ens undermedvetna.. Om jag i det läget hade varit ett djur hade jag flytt, sprungit långt in i skogen och gömt mig från alla faror..
Jag fann svaret, tror jag, och jagade iväg ångesten.. för jag tänker njuta av det som sker och händer i mitt liv.. Ångest är inget farligt, det är nog mer något som påminner oss om livet och att jag aldrig ska glömma vem jag är och vartifrån jag kommer..

Vi hade en stund av lycka ihop, vi satt nära och det var som tiden stannade för ett ögonblick.. ögon såg in i en framtid som inte går att förutsäga.. ett finger smekte hennes mjuka kind och någonstans såg man hur tryggheten höll om själen.. så, blev nappen alldeles för god, och hur gärna hon än ville kunde hon inte hålla sig vaken.. pappas famn, nappen och en liten hand om min tumme, blev för mycket.. Sovgott.. min prinsessa..


söndag 13 juni 2010

En dag på sjön..

En solig underbar dag på sjön.. Trevligt att umgås med sonen, och känna av lugnet i naturen.. Bjöd grabbarna på "afrikansk gryta", tillagad på en ö, med kyckling, purjolök, paprika, nötter, honung och ris.. Oj, det blir så gott när man lagar mat i vildmarken.. En ordentlig måltid, och sedan en kopp kaffe med tillhörande snus, sittandes på en klippa och se ut över havets vidder..Det är sådana stunder man inser, verkligen förstår vilken gåva det är.. livet.. o ens tid här på jorden..

Idag ville inte fisken nappa, däremot fick jag en krok i örat.. örkrok.. I´m hooked..

Det är magiskt vackert ute nu, det grönskar och nätterna är ljusa.. vid nästa fullmåne ska jag se till att vara vid vatten igen och fortsätta teckna fullmånen.. Har ju en liten husvagn ståendes där nere, o där kan jag o Maya bo.. hmm.. O där kan jag smyga ner till vattnet o ta mig ett nattdopp.. Sommaren är en underbar tid.. Jag njuter..

Nu ska jag varva ner i soffan en stund innan sängens mjuka bolster väntar på att ta mig in i drömmarnas land.. där allt kan hända.. o inatt blir en alldeles speciell natt.. tror jag..

Sovgott.. U..

lördag 12 juni 2010

Stopp i snoken...

Det är som en annan kropp att bo i, jag känner knappt av ryggen!! Ändå ställde jag den på ganska hårda prov idag..

Maya är snörvlig i näsan igen och det gör våra nätter lite mer vakna. Hon blir helt igentäppt i sin lilla näsa och får inte luft. Då infinner sig en panik i henne och hon spänner sig som en stålfjäder och vaknar och är ledsen. Det tar en stund varje gång att fixa till näsan och få henne lugn, koksaltlösningsspray och pappas bröst är medicinen då.. koksaltet i näsan och mitt bröst för tryggheten:).. Ibland får vi kliva upp, och kolla runt i lägenheten, småprata med jesus som hänger i sovrummet, gå ut på balkongen och säga godnatt till månen och alla kråkor och fåglar.. Det bästa som finns är nog o kika in i Alex rum, då försvinner alla tårar och hennes magiska leende skymtar i det trötta.. Helst av allt skulle hon nog vilja hoppa in i Alex säng och väcka brorsan, men jag tror bestämt att det närmast vore i närheten av en självmordshandling..

Klockan var 4 när hon vaknade sista gången.. o då trodde jag inte hon skulle somna om.. jag låg och planerade vad tusan vi skulle hitta på hela morgonen, åka på en tidig fisketur? men, då somna hon om.. hemska tanke, tänkte hon kanske, bäst jag somnar fort igen..

vi har haft en underbar dag, Maya o jag..
En stund mitt på dagen fick jag lite egen tid, som jag självfallet tillbringa på gymet.. 30 min på ett löpband, 40 min benböj, 30 min cykel.. o inte en känning i ryggen.. vilken jäkla kille, det är, den där kiropraktorn..
Inte ens nu, när jag sitter här i min hörna känner jag av det onda i ryggen.. wow!!

Tråcklat ihop tiden med avlastare och min mamma imorgon.. så Alex, Oliver och jag far iväg på fiske.. Nice..

Ha en bra lördagkväll och njut av er söndag.. kramas.. livet blir lite mysigare då.. U:)

fredag 11 juni 2010

Pannknack..

Det var alldeles knäpptyst när jag försiktigt smög upp ur sängens mjuka värme, trött med en dunkande huvudvärk. Min högsta önskan just då var att få sova, krypa ner under täcket och bara ligga där o kura, njuta av sömnen. Jag var säker på att klockan fortfarande var tidig, men, men.. När jag kom ut till köket så hörde jag hur hon gnydde till, och samtidigt insåg jag att klockan snart var sju.. Drömmen att få sova vidare gick i kras.

Medan Maya vaknar till brygger jag kaffe och gör iordning välling, i något slags tillstånd av sömnigt rus. Sedan går jag in till den lilla damen, lägger mig brevid henne och så ligger vi där och småpratar och kelar en stund.. o när sömnen jagats iväg är vi färdiga för morgonens bestyr.. o dagen börjar..

Den där dunkande huvudvärken, har funnits där hela dagen, under vissa stunder har det varit som blixtrar genom hjärnan och det har gnistrat framför ögonen.

Var hos kiropraktorn idag och ikväll är det den första kvällen på länge som jag inte har ont. Fantastiskt, helt underbart.. Tack!! till dig som gav mig presentkortet, det var en handling av godhet och omtanke..

Möte med LSS idag. Om stödfamilj och fler timmars avlastning under de veckorna Maya inte har någon barnomsorg. Fick 10 tim/vecka extra.. Det tycker jag var helt ok..
Innan mötet satt jag och meditera, i väntrummet, försökte få bort den där jäkla huvudvärken så jag skulle kunna genomföra mötet på ett konstruktivt och bra sätt. Men, när väl mötet började var jag focuserad och i och med att jag alltid är bra förberedd så gick allt galant..

Nu, är det värr.. det spränger och dunkar, jag småfryser och mår lite illa.. hmm.. jag har liksom inte tid eller kan bli sjuk och liggandes. Vem ska då ta hand om Maya?

Lägger mig i soffan och drar filten över mig och kollar fotboll. Tycker att fotboll är ganska trist, så jag somnar säkert.. sömn.. gud, så skönt.. jag har liksom glömt hur det är.. att sova..
Inatt vaknade Maya flera gånger, håll tummarna att hon får sin sömn inatt, för min skull.. haha..

U.

torsdag 10 juni 2010

.. Så här är det..

Nej! Jag tycker inte att ett barn ska ha kontakt med sina föräldrar till varje pris!! Absolut inte.. Det tror jag bara skadar i längden.
Det jag menade med mitt inlägg igår, var mer att vi som vuxna inte ska prata illa om den förälder som inte finns med, den som inte klarar av att ha kontakt med sitt barn..

Nu ska jag för er berätta..
Mayas mamma har under det senaste 1,5 året träffat sin dotter några gånger. I slutet av förra sommaren trodde jag till och med att det skulle funka och att hon var på väg att ta ett visst ansvar.
Då träffades vi en gång i veckan, och var ute och promenerade i ett av staden grönområde..
Det höll i ca en månad, sen försvann hon igen.. hörde inte av sig, mer än nåt mail då och då, väldigt sällan..
När Maya i februari fyllde två år, kom det en gratulationskort från Mayas mamma ( vi kan ju kalla henne för M), M skrev att hon gärna ville träffa Maya, och nu var hon beredd och ville ta sitt ansvar och iaf få en kontakt som skulle vara en gång/vecka.
Jag var mycket skeptisk, men bestämde mig för.. Ok! Jag kontaktade "Råd&Stöd" (en avdelning inom socialen här i Linköping) och ordnade så en person därifrån skulle vara med när M kom hit. Denna person har varit med oss, Maya och mig sedan Maya var några månader och även M har träffat henne.
M kom, var här i ca 40 minuter, och vi bestämde sen att hon skulle komma igen om en vecka. Så blev det inte. M vill inte, orkar inte, mår för dåligt, lever sitt liv..

När jag levde mitt förra liv, då varje dag var en jakt på droger och pengar. Då jag inte brydde mig så mycket om min son, Alex.. Om hans mamma hade sagt;
- Du, Uffe, du får aldrig mer träffa Alex..
Då hade jag inte haft något att kämpa för, inte något att längta efter.. Då hade troligen min vardag rasat samman helt och hållet.
För inom sig bor det en längtan och en kärlek till sitt barn.. Om man förlorar den, är det som man förlorar allt och då bär det snart till det eviga slutet..
Jag ändrade mitt liv. Min längtan och kärlek till livet segrade. Sakta men säkert byggde jag upp ett förtroende mellan mig och Alex och idag har vi en underbar kontakt.. ( fast just de här dagarna har vi haft en del konflikter han o jag:)..

Om jag skulle säga till Mayas mamma..
-Du, jag vill inte att du ska träffa Maya nån mer gång.. du har förbrukat allt förtroende och vi tror inte på dig mer..
Vad skulle det skapa?? För någonstans inom henne finns det en längtan efter sin dotter. Någonstans i hennes själ finns ett ljus och där finns Maya.. Hon kanske aldrig kommer komma till insikt, hon kanske för alltid kommer välja att inte träffa henne. Isåfall är det hennes val, inte mitt..

M har förbrukat allt mitt förtroende och hon har skadat sin dotter, mig och Alex med sitt sätt att agera. jag kan känna en djup ilska och vara förtvivlat ledsen över att det blev som det blev.. Att hon har gjort det här "valet"..
Om hon kommer och åter vill träffa Maya kommer det ta emot för mig, jag kommer och är jätteosäker över de beslut jag tagit och det kommer kräva massor med tid och vilja från hennes sida för att hon ska få mitt förtroende igen. Så är det.

Men, vem är jag om jag förbjöd henne o träffa sin dotter? Varje vecka skickar jag ett mail till M, med ett eller flera kort på Maya, och några ord som handlar om Mayas utveckling och vad som sker i hennes liv. Det är mitt val, hennes val är att inte svara. Aldrig ställa en fråga, inte ta något intiativ.. Det kan inte jag förändra..
Lev och låt leva..
Mitt liv är byggt av kärlek. Varje morgon bestämmer jag mig för att.. "idag är en ny dag, idag ska jag må bra och göra det jag kan för mina medmänniskor".
Vissa dagar går det inte, det är de dagar som gråten tar över och allt känns hopplöst.. men, de dagarna kommer alltmer sällan..
Jag har makt över mitt liv, det kan jag förändra.
Om jag skulle lägga kraft och energi på att förändra någonannans liv skulle jag gå under.. då skulle jag inte orka!!

Det krävs MOD att förändra.. Jaga bort det bittra, och låt kärleken frodas i själ och sinne..

Ni som vill kontakta mig med frågor och funderingar, eller kanske behöver prata av er, få råd eller hjälp med något.. Ni kan nå mig på min mail, u.lindahl@hotmail.com

Varje dag är en utmaning.. Sovgott.. U.

onsdag 9 juni 2010

Tacksam balansgång..

Det blev en del reaktioner på mitt inlägg om BVC.
Jo, allt jag skriver här på bloggen är sant och har hänt.. såklart!!
En av kommentarerna kom från en kvinna som blivit mamma i unga år. Det hon blivit utsatt för är nästintill så hemskt att det borde vara straffbart. Man skulle helt enkelt kunna polisanmäla sådant, för att få skadestånd!!

Någon kommentera, "Varför bor du inte ihop med Mayas mamma".. Mayas mamma träffade en annan man o drog sin kos.. Så är det!!

Jag har den orubbliga känslan av att ett barn verkligen behöver både sin mamma och pappa.
Om vi nu skaffar barn ihop, men att vi sedan inte kan leva ihop, så måste vi ändå hålla sams och vara vuxna människor och ta det ansvar vi åtagit oss.
Vi ska aldrig låta vår ilska och missnöje gå ut över barnen. Aldrig prata illa om varandra inför eller med barnet..
Om kärleken dör mellan man och kvinna, så måste vi ändå försöka att vara ödmjuka inför situationen och samtala och vara vänner för barnens bästa.. Lägga bort vår egen stolthet och det som sårat oss.

Det är svårt. Det kan vara omöjligt, men snälla.. Tala aldrig illa om någon, det skadar barnen så djupt.. För de älskar båda sina föräldrar. Jag vet, jag talar av egen erfarenhet, från min barndom..

Hade några timmars avlastning idag. Trodde jag skulle komma hem till en gråtandes övertrött prinsessa. Men när jag kom hem, så hitta jag varken AnnaMaria eller Maya.. hmm.. dom hade gömt sig i den finaste kojan man kan tänka sig.. o Mayas iver att pappa skulle hitta henne var underbar att höra och sen, då jag kikade in i kojan.. oj, oj.. hon tjöt av skratt och ögonen glittrade av lycka..

Livet är skört. Beslut i det stora och det lilla. Vilken väg man ska fortsätta på.. i vilken korsning ska man svänga? Det är som att gå på den tunnaste tråd, för att inte skada någon annan och inte sig själv.. Balansera fram, bland ärlighet och respekt..

"Ondast av alla sår, längtan år efter år".. Skrev jag en gång, för många år sedan..

Min son sitter på sitt rum, Maya sover och jag är här. Framför datorn.. jag ska gå in till honom nu och umgås en stund.. sätta oss på balkongen och ta oss en god prilla snus:) innan vi äntrar sängen och får oss får skönhetssömn..

Sovgott.. o njut.. av de små glädjestunder som kantas utmed livets stigar.. stanna upp, sätt dig ner och gör din lista av tacksamhet.. U.

tisdag 8 juni 2010

Våga stå för din åsikt, våga visa din kärlek..

Fick en kommentar om BVC.. Om hur de ifrågasatte varför en pappa alltid var med på deras barns kontroller..
De, BVC, har alltsom oftast en föråldrad syn på det här med vem som ska vara hemma och sköta om barnen.
Livet ska vara rättvist, var och en av oss har precis samma värde och rättigheter i samhället, oavsett kön, härkomst, sexuell läggning, handikapp..
Vi kämpar för ett rättvist lönesystem, där kvinnor ska ha samma lön som män. Feminism.
I min syn, handlar det om rättvisa.. För mig är det ingen skillnad mer än att vi är just man och kvinna. Kvinnan bär barnet i sin mage, hon har bröst som ska ge barnet di..
Mannen finns där, som stöd under graviditeten, men känner lika djup glädje som kvinnan.
 Efter förlossningen, har mannen ett stort ansvar, för att finnas för både sin kvinna och sitt nyfödda barn. Det är en sådan självklarhet att de resurser som finns i samhället ska stötta både mamman o pappan i deras nya omtumlande livssituation.

Jag är en man med ganska principfasta åsikter och filosofi.
En av dem är att aldrig skriva något om Mayas mamma, inte lämna ut henne eller prata illa om henne. Varken här, eller till någon annan.
Maya och jag pratar inte så ofta om henne, däremot har jag ibland samtal med alex om henne, för hon har funnits med i hans liv under många år, och jag vet hur mycket han tyckte om henne.
Han är 17 år o lite tuff men i hans inre lyser en själ av snällhet och ett hjärta av godhet. Han har förstås sina funderingar varför hon försvann och hur livet blev efter det. Såklart har han även frågor och känner en "sorg" över Mayas cp-skada..

Ibland blir det ändock oundvikligt att ens förflutna knackar på. Det är skönt att jag lärt mig hantera det, o inte känner ilska och låter min manliga stolthet göra mig bitter och sårad.
Jag är stolt att jag kan prata om det och visa de tårar som vissa dagar flödar.. Vi hade några underbara år ihop, Mayas mamma o jag, så blev hon gravid och under graviditeten smög sig en djup, djup depression på henne. O så, när Maya föddes, ville hon inte mer, ville inte ha Maya, ville inte ta henne till sig, ville inte hålla om, utan bara bli av med Maya, adoptera bort henne, sälja henne..
Min glädje över att åter blivit pappa, till den sagolikaste lilla dotter som finns, den glädje stöp i sank av all den kraft och energi jag la på att försöka få Mayas mamma glad och för att få henne att i alla fall för en kort stund varje dag ge vår dotter av moderlig kärlek och närhet.
Jag tog allt ansvar för Maya, matade, byta blöja, nattade.. ja ni vet..

Det första besöket från BVC var ett hembesök. Vi satt vid vårt köksbord och jag hade Maya i min famn. Det var jag som ställde alla frågor (jag är en ganska frågvis och nyfiken man, annars lär man sig aldrig något:). Men, BVC tanten vände sig enbart mot Mayas mamma med svaren, hon såg knappt mot mig. Mayas mamma satt där, med en tom död blick, och tog inte in något av de svar vi fick, men bvc tanten fortsatte att rikta all sin uppmärksamhet mot henne.
När besöket närmade sig slutet, då vände sig tanten mot mig och sa;
-Och du Ulf, om Maya blir förtvivlat ledsen och otröstlig får du absolut inte ta upp henne och skaka henne, o bli arg..
Jag blev så förvånad att jag inte fann ord.
Det andra BVC besöket var för vägning och jag var där ensam med Maya. Klädde av henne och då säger tanten;
- Nu ska jag undersöka henne o se efter så hon inte har några märken!
-Vadå för märken, frågade jag?
-Blåmärken, svarade hon!
Här kämpade jag dag o natt med Maya, och all den förändring som skett och höll på o ske, då får jag detta rakt i ansiktet.
Jag har undrat varför hon var sådan mot mig. Hade det med mitt utseende att göra? Alla mina tatueringar, mitt långa år, var mitt utseende mot mig? Jag har många gånger under livet fått höra att jag ser så farlig ut, ja, det har varit någon som till och med sagt livsfarlig.. Hur kan en människa döma så? För bakom min fasad, bakom mina tatueringar och kropp finns en själ av godhet..

Direkt när jag kom hem ringde jag tantens chef och berättade att jag genast ville ha en annan bvc kontakt, vilket jag också fick.

Nu skrev jag en del om Mayas mamma, men i sammanhanget blir det ibland tvunget. Hur infernaliskt inskränkt samhället kan vara i synen av våra roller som människor. Hur ska vi kunna få till en förändring om vi inte vidgar vår syn på dessa?
Vi män har ett stort ansvar för våra barn, att vara förebild för dem och ge dem av vår trygga famn. Vi har en uppgift att värna om kvinnans skörhet, visa henne respekt och kärlek och alltid kämpa mot våldet och den förnedring som så många kvinnor blir utsatta för.

Så ställ dig upp och våga, våga visa mod och kärlek.. Våga gråta, våga ta hjälp när du behöver det.. Det är då vi växer som människor och kan ge av vårt lugn till andra..

U.

måndag 7 juni 2010

Vardag igen.. underbara vardag..

Vilken helg!! Sitter nu i min soffa hemma, och känner mig trött och sliten, inte har det blivit speciellt många timmars sömn, och inte har jag legat i hängmattan och latat mig om dagarna.. Nej, jag har umgåtts med min familj, jag har suttit med Maya i mitt knä och sett över den där magiska sommarängen när solen sakta börjar värma och det ända som hörs är fåglars kvitter och fjärilar börjar sin dans i den doftande spirande grönskan..

Jag har rott omkring på Alex och Oliver i jakten efter fisk.. Ett tag var det nästan olidligt tungt att ro, ändå var det medvind.. då såg jag två finurliga leende och insåg att dom lagt i ankaret, så där rodde jag på två vuxna grabbar i aktern plus ett ankare på släp.. Jäkla ungar..


Vi har badat, suttit på bryggan och sprattlat med små fötter i vattnet.. Vi har vadat ut i sjön och doppat oss, men pappa disträ glömde bort sig och doppade ner mig i vattnet utan att jag var beredd. Brrrr.. Uja, så kallt det var. Jag blev jättearg på pappa.. O ville sedan endast sitta invirad i handduken oss farmor.. Han kan gott bada själv, den där stora klumpiga sjöelefanten..



Lördagen åkte vi på utflykt till det lilla pittoreska Gamleby.. Där satt min prinsessa i knät och åt glass, där fann vi lugnet och där bäddade ömheten in min kärlek i dun.


 
Lördagkvällen tillbringa jag med min son, vid en spegelblank sjö, där fisken vakade och någonstans kom han och jag varandra än mer närmre varandra.. Tänk om alla föräldrar fick möjligheten att umgås med sina barn på det här viset, att man tar sig tid och då och då flydde vardagen och alla dess krav och tekniska prylar. För mig är det iaf en fantastisk tillvaro. Där finner jag ett oerhört lugn i själen, där kommer min sinnesro automatiskt, där vid sjön, i naturen.. där kan jag vara mig själv.. där är jag, jag..

Jag är nog jag i de flesta situationer, jag har inte några masker som jag känner att jag måste sätta på, däremot är jag en ganska blyg man, som har insett att det är ganska många som läser om mitt liv:)..

Det är som att livet smeker min kind.

Visst kan det vara tungt vissa dagar, då vardagens verklighet knackar på, med matlagning och disk, dammning, dammsugning och alla andra bestyr.. räkningar som ska betalas, arbete som ska skötas för att pengar ska rulla in:) på kontot.. Då barnen trilskas och gnäller, då Maya vaknar flera gånger på natten eller då Alex ska väckas eller då man känner sig som den tjatigaste pappan i världen för att han ska städa sitt rum..

Jag stannar upp i livet, och inser ändock vilket underbart liv jag har.

För mig finns ingen möjlighet till att åka på långa semestrar, jag har varken ekonomin eller tiden till det.
Jag har ingen lyxig bil, ingen platt-tv.. Min mobil är snart 20 år gammal, min laptop har också sett sina bästa dagar.

Livet har lärt mig vem jag är och vad jag njuter av.. Min kärlek frodas i själen och jag låter saker och ting ske.. Jag sitter under fullmånens sken och ser dess sken glittra i vattnets spegelblanka yta.. och verkligheten träffar mig, det är som livets pussel faller på plats..

Jag sitter här, trött och sliten i kroppen, men i min själ har jag fullt av lust och liv.. Min energi och tanakr laddade av helgens små förtrollade stunder.. I minnet har jag min prinsessas innerliga skratt då hon fick sitta i pappas knä och plaska i vattnet med fötterna.. eller hur arg hon var på gökens kokoande, den filuren tyckte hon inte alls om.. o varför får vi nog aldrig reda på..

Lyckan har vänt sitt ansikte mot mig och ler sitt allra vackraste leende..

Jag njuter..

sovgott.. U..







fredag 4 juni 2010

Funkisveckan.. Njut av det..

Idag är jag ledig.. så skönt, att bara gå här hemma och filosfera o dricka mitt kaffe i lugn och ro..
Maya, Alex, jag o min mamma ska åka bort över helgen. Vi har hyrt en stuga mitt i skogen, vid kanten av en skogsjö.. fiska och umgås långt från mobiler och datorer..

Detta blir således det sista inlägget för mig, denna funkisvecka.. Jag ska ladda batterierna och tankarna med mer ord och kommer tillbaka med full kraft nästa vecka eller på söndag..

Tror inte jag har så mycket mer att säga idag, än att låt inte bekymmer och problem bli ett hinder i livet, att ha barn, och framförallt då barn med funktionshinder gör det lite krångligare och besvärligare att fara iväg på utflykter o liknande.. som det vi ska iväg på idag.. men oj, tänk vad Maya får uppleva!!
Vara med när brorsan och farsan fiskar, kanske dra upp en firre själv, åka o kvällsbada, smyga runt i gräset o leta efter grodor.. sitta vid brasan och grilla korv och en o annan marsmallows..

Min ask av sorg finns där i själen, men korgen av kärlek och ömhet för livet är så oändligt mycket större.. Glädjer mig åt det lilla.. Lyckorus för det stora..  Kärlek är i mitt hjärta ingen främling..
Önskar alla mina läsare en underbar helg.. för det ska jag ha.. Nu stänger jag ner datorn för några dagar och njuter till fullo av sommaren, fisket och mina fina barn.. Its nice to be a King:)

torsdag 3 juni 2010

Funkisvecka dag 4.. Mat!!

Vilken dag! Vart man än går möter ens sinne något vackert.. ögonen njuter av blommande syren, och skir grönska, av blommor och av fjärilars fladdrande över ängar. På vissa ställen där man går blir man nästintill överfallen av de allra underbaraste dofterna, man måste stanna och insupa dem, bevara dem i små flaskor fyllda av den vackraste parfym.. för en kort stund idag, kände jag en underbar doft.. det var som en smekning för sinnet.. doften sitter i än.. även känslan.. som en kram, jag ville ha två av..
Fåglar kvittrar och luften fylls av insekters brummande..
Det är inte så länge sedan som snön låg meterdjup och dagarna var isande kalla, nätterna som den längsta istid.. brr.. då längtade vi hit, till denna ljuva sommartid.. Så glöm inte bort att njut!!!!

Jag har skapat en ny blogg, Uffes bilder, där kan du se de blommor, fjärilar och fiskar jag skapat till Mayas rum.. De passar alldeles utmärkt i vilket barnrum som helst!! Låt barnen njuta året runt av sommarens idyll.. Ge dem chansen att fantisera och få en visuell upplevelse.. Klicka här för att komma till bloggen.. Den kommer även finnas som länk på denna blogg.

Funkisvecka varje vecka.. varje dag, varje timme och minut.. Att leva med ett barn som har ett funktionshinder..
Det är en blandning av kärlek och sorg. En viss ilska mot myndigheter och samhällets syn på handikapp. En avundsjuka på alla de som har tiden kvar. För tid är till viss mån en brist vara i våra liv, tid att bara vara.. På habiliteringen har vi nio olika kontakter, så har vi några till på LSS, nån på försäkringskassan, BVC, .. osv.. osv..

Något som jag känner är viktigt att ta upp, denna funkisvecka är mat..
Oj, vilket bestyr vi haft med det, min Maya o jag.. Varje bvc besök var en pina..
Maya gick helt enkelt inte upp i vikt efter deras kurvor.. o jag kämpade, kämpade och skrev upp varje centiliter välling som hon fick i sig..
Där har jag som man ett stort minus, för jag har liksom inga bröst som ett barn kan amma på.
Det första halvåret gav jag henne välling var tredje timme, dygnet runt, o mellan dessa måltider kom jag farandes med nappflaskan om hon var gnällig och kinkig.. Jag gav flaskan först på vänster sida, o så en rap och så resten av flaskan på höger sida.. precis som hon skulle amma..

Cp-skadade barn har problem med att gå upp i vikt.. Det borde alla nyblivna föräldrar bli informerade om.. Det är en källa till oro och stress.
Vi har idag hittat bra matrutiner och Maya äter bra, de senaste dagarna har hon vräkt i sig mat och det senaste bvc besöket var ett av de allra mest positiva vi varit på.. 300 g på 1,5 månad!! Thats a record..
Personligen tror jag inte på att ösa på med grädde, smör och andra feta produkter i maten, jag tror inte på att ge barnen bullar, kakor, chips och andra matkällor som vi vuxna går upp i vikt av.. Eller rättare sagt, det har inte fungerat på Maya, för om hon får för mycket sånt blir hon bara ännu mer illamående och får sura uppstötningar..
Maya får välling (Minimax) på morgonen ,sedan får hon frukost, frukt, lunch, frukt, mellis, middag med efterrätt, frukt och så välling igen.. Däremot är allt jag lagar gjort på grädde och smör.. ibland blir det en klick vispad grädde till frukten.. jag aktar mig för att ge henne för mycket socker, istället får hon frukt och äter ofta för att hålla blodsockret på en jämn nivå.. ett perfekt mellanmål är till exempel att blanda vaniljkesella med lite grädde och bär.. naturligt sött..
under en period gav jag Maya massor med fet mat, men sen jag har börjat med att ge så här har hon blivit mycket bättre med sin reflux och hon kräks nästan aldrig.. o om hon kräks så är det inte de där kaskadkräkningarna som hon kunde få.
Jag har slutat oroa mig för Mayas vikt. Hon äter, o hon trivs.. Hon följer sin viktkurva och till och med ökar den lite, litegrann..
Hon sover allt bättre på nätterna och är en glad liten människa.
Jag är en stolt pappa, och jag är ganska stolt för att jag har fixat detta. Jag har kämpat, dag o natt, jag har följt min filosofi och gett Maya trygghet och rutiner.
Kärleken kommer, o kärleken går.. men här den består.. i mitt hem ska den frodas och växa.. Den förpackas i form av glädje och bus.. lycka o kel..

Visst och självklart kan jag ha mina stunder av irritation och ilska.. av sorg och gråt.. men av erfarenhet, med åren har jag lärt mig att sätta mig ner och samtala om det.. Säga..
-Ja, pappa blev arg, men det är inget farligt..
Förklara varför och be om förlåt.. Detta eviga förlåt..
Ett ord som inte får missbrukas, ett förlåt är ett förlåt.. Jag slösar inte med det, jag behöver inte ofta säga det.. Jag slösar inte eller med orden -Jag älskar dig.. Jag visar det istället..

fick ett sms från en vän idag.
-Jag har något till dig, stod det där på displayen..
Det var ett presentkort till en kiropraktor!! Tack.. Det gladde mig, det var en handling av omtanke.. en sån där som gör att man orkar lite till..

Ryggen sätter återigen stopp för mer skrivande ikväll.. så.. Sovgott.. U.

onsdag 2 juni 2010

Funkisvecka, del tre.. bjuder på ett skratt..

Ikväll spökar min rygg, det kvittar hur jag än sitter så ilar hela ryggslutet av smärta..

Det här med funkisvecka och hur det är att leva med ett barn med funktionshinder, har satt fart på mina tankar. Kanske var det en sån där utmaning mitt sinne behövde, så hjärnan fick nya tankar.

Genom nätet har jag fått kontakt med många andra föräldrar med cp-skadade barn.
Mest cp-mammor. Det är ett viktigt inslag i livet, att känna gemenskap med andra.
Att hjälpa och stötta. Att de som gått före hjälper de som kommer efter..
De mammor och pappor som just idag föder ett barn med funktionshinder. Det är dom vi ska ta till oss, hälsa välkomna med öppna armar och ödmjukt lyssna på deras frågor och trösta deras tårar.
För mig som lever ensam med min dotter har denna kontakt varit guld värd och fast det nu var ett tag sedan vi hörde av oss, vet jag att jag när som helst kan skicka iväg ett mail eller ringa när jag behöver hjälp och har frågor om de saker som nu ligger framför oss.
Jag har genom denna blogg också hjälpt en o annan, med både mina ord och rent praktiskt.
Det är sånt som berikar livet, att få hjälpa någon så dennas vardag blir enklare, att ta ansvar och lyfta bort en börda från en annan människas axlar.
Det gäller bara att man kan hålla det man lovar.

Att ta hand om Maya är för mig inget som är speciellt jobbigt. Livet är som det är.
Om man blandar in massor kärlek och bus i det, och tänker positivt, väver man ett livsverk som är starkt nog att hålla även då livet stormar.
Det som är jobbigt med att leva ensam är att inte ha någon att dela sina tankar med.
Att bli avlastad en stund, då man längtar ut på en lång promenad runt ån..
Att få hjälp med att ta alla beslut vad gäller Maya..
Men, det är inget jag går omkring och ältar, det har jag inget för. Mina krafter går till mitt liv. Jag måste ta hand om mig själv i första hand.
Det finns händelser och ord, råd som då och då verkligen fastnar i mitt tankesätt och som har hjälpt mig i min vardag.
I en kommentar skrev Jon till mig, det är länge sedan nu men de orden ekar fortfarande i hjärnan och hjälper mig förstå hur jag ska orka..
Rådet var att man måste ta hand om sig själv i första hand för att kunna hjälpa andra och framförallt sina barn.

Åh, hoppas ni har tålamod.. jag har lite dåligt med tid, men fotografier på mina blommor och fjärilar kommer snart.. Det ska bli intressant om ni gillar dom och kanske vill köpa.. eller förresten, ni kommer älska dem.. :)..

Ryggen säger ifrån ikväll.. den säger:
-Lägg dig ner, lägg dig ner, lägg dig ner.. o min hjärna kontrar:
-Snart, snart.. snart..

Kom ihåg att vi kan bara behålla det vi har genom att ge bort det. Din och min erfarenhet, vår kraft, kan göra skillnad. Ensam är inte stark, styrka är att våga prata om det och be om hjälp..
Med mina ord hoppas jag skapa kärlek i vardagen, kärlek som skakar om, kärlek som besegrar sorg.. Jag önskar ge er lugn o ro i själen och kanske stanna upp i livet och tänka efter, vad som egentligen är värt något.. i längden.. det som man i minnet gömmer och gläds åt, är oftast en mänsklig handling, en kram, en klapp på kinden eller ett tröstande ord..

Glädje! Vem ler inte åt detta porlande skratt..



Sovgott.. U.

tisdag 1 juni 2010

Hab o en massa andra tankar..

.. Det var nog inte förrän jag första gången satt i väntrummet på habiliteringen som jag någonstans inom mig verkligen insåg att detta hände.

Innan hab besöket slog jag upp ordet habilitering och ju mer jag läste, förstod jag att detta är ett heltidsjobb och träning för livet, något som år efter år kommer finnas med i Mayas och mitt liv..
Ändock satt jag kvällen  och skrev ner fråga efter fråga som jag hade till sjukgymnasten och arbetsteraupeten.. På skoj letade jag fram de frågorna förut..

* Mayas balans, kan man säga något redan nu om hur den kommer bli, vad är prognosen?
*Skenor till hennes händer?
*Muskelavslappande mediciner?
*Kan massage hjälpa?

Det var några av frågorna, tänk vad okunnig man är som nykomling i en annan värld!
Tänk vad man in i det längsta hoppas på att det är en övergående fas..
Det är väl klart att Maya kommer kunna gå, hon och jag ska ju gå hand i hand över sommarängar och plocka midsommarblomster..
Vi ska smyga ner till sjön i arla morgonstund, och meta upp abborrar, sitta på klippan och se solen gå upp.. Vi ska gå på grusig väg, och trä smultron på strå..
Det hade ju jag legat och tänkt o drömt om i nio månader..

Sjukgymnasten svarade på mina frågor, lite tvekande, hon förstod så väl mina förhoppningar men hade facit.. Jag åkte därifrån, med ett fast beslut i mitt hjärta.

Träning i vardagen. Inget speciellt träningsprogram utan träning i de vardagliga situationerna, det var beskedet jag hade med mig från vårt första sjukgymnast besök..
Samt så var Mayas första hjälpmedel beställda. En stol och ett s k sittskal..
Sedan dess har jag o Maya tränat i princip varenda gång vi klär på oss, vid lekstunder och vid matstunder.. Vi stretchar och jag masserar.  Träningen är en väldigt viktig del i Mayas liv..

Jon skriver på sin blogg om hur lätt det är att våra barn blir placerade i ett särskilt fack..
De får kämpa mer för sin rätt i samhället och kommer aldrig ha samma möjligheter till bland annat arbete i deras liv..
Lika viktigt som det är för Maya att träna är det också att skapa självförtroende hos henne..
Det är mitt ansvar som pappa att ge henne all den kärlek jag kan uppbringa och slösa ömhet och respekt på henne.. Skapa trygghet, en stabil grund att stå på så hon kan utveckla sitt liv och förverkliga sina drömmar..
Jag brukar sjunga en sång för henne, som hon skrattar gott åt och inte riktigt förstår innebörden av..
men någonstans är jag säker på att med tiden kommer mina ord bära frukt och vara rotade i hennes själ..

"Vem är du, vem är du?? du är Maya och du är bra, du är underbar.. du är bara så bra.!. Vem är jag, vem är jag.. jag är pappa bus.." O så kittlar jag henne så hon kiknar av skratt.. :)..

Livet som förälder till ett handikappat barn är en ständig kamp mot myndigheter och kommuner. Vår vardag är full av åtaganden, bestyr och pappersarbete.. Jag som är ensamstående har absolut inte tid att arbeta heltid, det är knappt att jag har tid att arbeta halvtid.
Om jag skulle tillåta detta förmörka min vardag skulle jag inte orka. Det är som jag är två olika personer, en som jobbar med alla kontakter och samtal, och en som är pappa till min dotter..

Maya ger mig ett leende det första hon gör på morgonen, hennes ögon tindrar och hon sprattlar av glädje för att dagen börjar. Hon ger mig sin kravlösa kärlek, hon är en liten tjej på 2 år och 3 månader som det spritter lycka om. Hon bryr sig inte ett dugg om att hon har ett cp-syndrom!!

Ikväll var hon med mig på klassfest. Vi spelade fotboll med alla andra barnen, och hennes små fötter gick som trumpinnar i jakten på bollen, hon dribblade bort varenda kille, charmade dom så deras hjärtan smälte..

I helgen ska Maya och jag gå över den där sommarängen och plocka blommor, vi ska kika på fjärilar som fladdrar förbi och undersöka humlans brummande..
Vi ska sitta på en klippa och se flötet guppa på vattenytan.. Vi ska promenera på grusvägen och känna sommaren dofter..
Vad är det som skulle kunna hindra oss?? Det kommer inte bli riktigt som det var i de drömmar jag en gång hade, det kommer bli ännu bättre, för Maya kommer njuta av stunderna och vår kärlek till livet få ännu ett minne att lägga i själens famn..

Som människa är det viktigt att hitta balans i livet.. För sorg och glädje, liksom hat och kärlek går hand i hand. Vi möter dem varje dag på vår stig av liv..

Sovgott.. o sök så finner du svaret på dina frågor.. U.

Bror o syster, mina fina barn:)