Onsdag den 18/11..

I den gryende novemberdagen, efter en vaken natt låg vi och pratade Maya och jag, om att idag är det bad.
Då skiner hon upp, leendet hon ger får mig totalt att glömma natten som gick, natten med gråt och snörvel, natten med en spastisk liten tjej som vill sova, men som störs av förkylning och frustation över att ligga i obekväma ställningar..
Vi smög upp innan ljuset hann före och värmde välling, kröp ner under täcket i soffan och hon snuttade i sig den goda, närande, mättande medan jag såg på nyheterna.. Sen satt vi där en stund, tills klockans tickande, tick tack, sa att nu börjar det bli dags..
På med kläder, trilskande små händer vill inte ha vanten på, mössan kommer på sne och glider över ögat.. men leendet rår dom inte på..
In till alex;
-hallå, när börjar du idag??
-Öhhh, vad, hur, är, vad är klockan.. 7?
-Nej, den är snart 8, svara jag.. Vill du ha skjuts?
-Ja, det vore nice, tack..
Då ni, när Maya får se sin bror, då blir hon så exalterad, leendet övergår till skratt och ögonen glittrar som stjärnor en mörk natt..

Med en unge under armen och en brevid, klampar vi ner alla tre, till bil som tar oss fram, till skola, till bad.. O precis som förra onsdagen är det urkul, att bada, att simma, att sparka med de små benen, att flyta, med endast min hand under nacken som stöd.. Min lilla prinsessa..

Idag följde Alex med och hämtade Maya, och sedan dess har vi umgåtts.. Han är fantastisk min lilla son, och måste väl trivas ganska bra med sin farsa eftersom han väljer att vara med mig.. Nästan varje dag då han är här, är det han o jag, vi snackar, vi har det trevligt och kul.. vilken ära att få bära..

Så, nu är han väl värd, att få ha datorn en stund.. haha..

Ha en bra kväll.. U