Mitt på dagen tristess..

Nej, jag syftar inte på mitt liv, när jag skrev nedanstående inlägg..
Jag skrek efter hjälp för några månader sedan, jag insåg då att krocken var nära..
 Nu känns det ok, jag får en viss avlastning med Maya, jag  börjar kunna slappna av när jag lämnat henne på dagis, och jag har fått in bra rutiner med avlösarservice.
Nu är det dags att gå vidare, nu har jag tänkt klart, nu känns det som jag lagt en stabil grund för henne o mig att testa det här med korttidsboende.. Jag ska ringa till LSS , och be om att åter få göra ett besök på det boendet som det är fråga om och åka dit ihop med Maya..

Allt har sin tid, det gäller bara att inse det...