.. Förändringar!!

Jag märker en förändring hos Maya. Ett fönster har öppnats och hon behöver mer stimulans, det är en smart liten tjej jag har.
Visst växlar hennes tonus, visst är hon spastisk, visst har hon svårigheter med sina små händer och balans med bål och huvud, MEN, hon har verkligen huvudet med sig och man märker att hon vill, och förstår.. Vi tränar kommunikation, vi tränar på var olika saker är;
-Maya, var är handen? Då ser hon direkt på handen, och kämpar med att ta upp den till munnen, nu börjar hon också förstå att hon har två händer.
-Maya var är klockan? Då kikar hon direkt upp mot vår fina köksklocka.
Klockan, solen, lampan, teven, blomman, allt vet hon vart dom är.. O foten såklart.

Viktigt att vara lyhörd, och upptäcka när deras fönster och förmåga att lära sig nya saker kommer, så man inte jäktar på och försöker lära sånt som inte går att lära.
Samt inte fastna i lärdom som är tråkigt och trist, för vem vill lära sig något nytt då??

Träffade en "gymkompis", just på gymet idag. Vi brukar prata med varandra, då vi har samma intresse, fiske.
Han vet mycket väl om Maya och hennes diagnos, han vet allt det där, som hon inte kan..
Han och hans tjej fick barn i april/maj, är nu alltså ca 7 månader. Idag berättade han att hon satt, och började gripa saker, kunna äta en del själv och var så duktig och nyfiken, skulle smaka på allt.
Så sa han;
-Visst är det häftigt när dom börjar, och kunna sitta och äta själva, och kunna leka själva??
-Visst, sa jag..
Han var väl så exalterad över sin dotters utveckling så han helt enkelt inte tänkte på min dotters, Mayas handikapp.
Så är det, men det som jag kände och tänkte var inte någon sorg över det, utan min Maya är ju som hon är, och hon är det underbaraste, gladaste lilla tjej, hon är min dotter och hon är bra!!
Det kommer stunder, då jag jämför henne med andra barn.
Idag tappade hon en av sina små skor, när jag plockade upp den tänkte jag;
"Hm, undrar hur det varit om hon hade kunnat springa omkring i dessa små skor, hur hade livet, varit, om hon var som alla andra?

Jag har bestämt mig för att ha det som en mission, att hela tiden berätta för Maya att hon är bra, hon är duktig och hon är lika mycket värd som alla andra människor, för precis som cpmamman skriver om idag, så är det så, att hon kommer få kämpa mycket mer än vad "friska" barn, ungdomar, vuxna får göra..

Skickar in ansökan om vårdbidrag imorgon, har skippat allt vad känslor heter och plitat ner varenda timme som det tar, för att ge Maya all den tid hon så väl behöver.

Livet är en lång resa, som hela tiden för oss framåt, men ofta blir resan till cirklar och man på något sätt är tillbaka på punkt 1, det är dom cirklarna man måste bryta för att livets resa ska bli nåt mer än en evig, trist promenad i det vi redan kan..

När gick du vidare senast, när gjorde du något modigt senast? När gjorde du en förändring senast?

Jag vet några som har gjort det!
Imponeras och beundrar dom, cpmammorna, som skapat
"Svenska cerebral pares föreningen".. Där hoppas jag kunna hjälpa till, och på det sättet gemensamt inte bara flytta bussar utan försätta berg, och ändra människors åsikter och syn på de som inte är som "alla andra"..

Mod och förstånd, gott folk.. Kommer man långt med.. Så fortsätt kramas, ge eran kärlek till barnen, för det är dom som är vår framtid.. Kram U..