Belöning..

Efter en ganska stressig morgon och förmiddag, där Lillbus inte alls ville klä på sig, ville inte sitta i bilstolen, ville inget, var helt enkel sur och hade vaknat på fel sida:)..
Men väl på dagis, sken hon upp, och visade sin goda, glada sida.. Man märker verkligen hur hon trivs där, bland alla små kompisar.

Under dagen, skjutsade jag sonen till en kompis, där dom repar och spelar, där är han fortfarande.
Sedan träffade jag en mycket fin vän, hon är en fantastisk människa, jag trivs och mår bra med henne, känner att jag kan slappna av och vara mig själv..
Tyvärr lever vi ett samhälle där vi alltid kan bli nådda, i och med denna lilla tingest som kallas mobiltelefon.. Den kan störa, och det gjorde den idag.. Men, så är det, ibland har man inget val, utan måste svara alla dessa som ringer och pockar på ens uppmärksamhet.. Hur var livet innan mobilen? Jag lämnar min hemma då och då, för jag behöver inte alltid bli nådd, och känner ett behov av att vara själv..

Jag har fått bekräftelse idag, fick ett mail, som började med att det är flera människor som uppskattar min blogg, det blev jag glad över!!
Dagens behållning däremot blev när jag kom ner på stan, jag gick in i en liten trevlig butik som heter Lättsam, som säljer mysiga leksaker och hjälpmedel! Har alltid tyckt om den där lilla butiken, den andas atmosfär och har ett kärleksfullt budskap.. Kvinnan som har affären, känner till mig och Maya och hon frågade hur det var med min lilla dotter..
Sedan följde ett förtroligt samtal, ett samtal om livet, om sorgen och glädjen som sker i våra liv, ett samtal, som egentligen inte skulle vara möjligt mellan två människor som inte känner varandra, det var ärligt och givande.. Så, sa hon, denna fantastiska människa;
-Jag har en sak till dig.. Och gick in i ett rum och kom tillbaks med en bok som jag fick!!
Boken heter "Älskade barn, särskilda barn", skriven av Annika Rehn..
Jag fick den för att jag var en speciell människa, hon skrev i boken :

"Lycka till i livet Ulf o Maya.

Jag hoppas Ni får ett fint och lyckligt liv tillsammans."

Så höll hon sin hand mot min arm och sa att hon beundrade mig och det jag gör..

Det gjorde mig så, så glad, det betydde massor för mig, denna fina gest från en människa jag egentligen inte alls känner, utan bara varit kund där i flera år..

Det är sådana här händelser som är häftiga, som gör att jag orkar, som gör att jag kan ge av mig själv och fortsätta leva precis som jag gör.. Att ge kärlek, att ge av mig..

Tack, ett stort TACK till dig.. Jag hade tårar i ögonen när jag gick från butiken.. Tack!!

Livet är en gåva, i sorg och i glädje stunder.. Det är helt enkelt häftigt att leva.. SovGott.. U.